Idag har jag äntligen kommit iväg ut på en löprunda, det var nog nära två veckor sedan sist, såååå skönt!! Det gick bra faktiskt, bättre än jag trodde. Har märkt att mycket sitter i hjärnan, vilken inställning man har och vad man liksom tänker om sig själv och sin förmåga. Efter att jag sprang min första mil, vilket jag inte heller trodde jag skulle klara av men visst gjorde :) så har min söta lilla hjärna fattat att mycket handlar om inställningen! Istället för att ge upp och gå när jag blir trött så drar jag ner på tempot en bit tills jag kommit ner lite i puls och sen är det bara att öka tempot igen tills det är dags för nästa återhämtning. Det funkar! En otrolig kick för löparsjälvförtroendet!!
Detta gäller försås allting man tar sig an, hur långt man kommer beror till största delen på vilken inställning man har. Det som är det fina är ju att man ALLTID har ett val, ska jag vara positiv eller negativ? Bestämmer jag mig för att det är omöjligt eller genomförbart? Tror jag att jag kan eller inte? DÄR i ligger nyckeln till framgång vad det än må handla om. Tror du mig inte? Pröva så får du se ;) Är du bara ärlig mot dig själv och ger saker en ärlig chans så finns det så mycket gott att hämta.
Ut och testa nu! You can do it.
Puss & Kram/
U
Upp, ner, upp, ner...
12 år sedan
